Turkka, Jouko
Biografiska uppgifter
föräldrar: arbetslerare Reino Veli Turkka och kontorist Gunhild Åberg
studier: student 1963, regisörlinjen i finlands teaterhögsskola (blev klar med studierna 1967)
studier: student 1963, regisörlinjen i finlands teaterhögsskola (blev klar med studierna 1967)
Textutdrag
I åratal har jag samlat motiv. Av vart och ett av dem skulle det blir en ny vändpunkt i filmens historia eller ett nytt kapitel i den dramatiska litteraturen. Att så inte skett beror inte på lättja. Det beror på att jag inte är någon författare. Jag har fått jobba ofattbart mycket för att inse att jag kan åstadkomma nånting endast genom människors förmedling, via människor. Ord och bokstäver lyder mig inte om jag inte själv utsäger dem. Jag är estradör. Talar jag kan jag hålla människor i mitt grepp, om det jag säger sätts på pränt fängslar det ingen.
Varför grips då alla som har med teater att göra av lusten att skriva och spela författare? Beroendet av litteraturen och hela jobbets vemodiga förgänglighet får dumhuvet att vilja göra sig märkvärdig genom något bestående och evigt som ett livsverk, som måste vara tryckt och seriöst.
Jag vill ta kål på den här bacillen. Må de som kommer efter mig ej förslösa sina liv på detta. Jag har gjort mig ensam och tvinsjuk till utseendet eftersom författare ska lida av den åkomman.
Vilken stor teaterman och kulturpersonlighet kunde det inte bli av en glad gosse som inte kan skriva! Teater gör man på så vis att mycket folk kommer dit. Utan rabalder existerar den inte. Sak samma med filmen. Skrivandet riktar sig åt ett annat håll: utgående från ensamheten. Det bryter tystnaden, tystnaden är dess förutsättning. Men nu skall alla uppträda i bokhandelsfönstret. Att förevisa skrivande, det är vad det är.
Jag skriver ner dessa mina uppslag här så enkelt som möjllgt för att visa att även jag försökt mig på nånting. Och på något sätt påverkar historier alltid människor.
Nu har jag gjort mig helt fri ifrån dem, jag behöver aldrig mera skriva nånting. Ingen sån där vag längtan att någon sedan skulle läsa dem i ens efterlämnade papper dröjer sig kvar.
Infall (Aiheita, 1982)
Översättning av Erkki Salmia
Jag vill ta kål på den här bacillen. Må de som kommer efter mig ej förslösa sina liv på detta. Jag har gjort mig ensam och tvinsjuk till utseendet eftersom författare ska lida av den åkomman.
Vilken stor teaterman och kulturpersonlighet kunde det inte bli av en glad gosse som inte kan skriva! Teater gör man på så vis att mycket folk kommer dit. Utan rabalder existerar den inte. Sak samma med filmen. Skrivandet riktar sig åt ett annat håll: utgående från ensamheten. Det bryter tystnaden, tystnaden är dess förutsättning. Men nu skall alla uppträda i bokhandelsfönstret. Att förevisa skrivande, det är vad det är.
Jag skriver ner dessa mina uppslag här så enkelt som möjllgt för att visa att även jag försökt mig på nånting. Och på något sätt påverkar historier alltid människor.
Nu har jag gjort mig helt fri ifrån dem, jag behöver aldrig mera skriva nånting. Ingen sån där vag längtan att någon sedan skulle läsa dem i ens efterlämnade papper dröjer sig kvar.
Infall (Aiheita, 1982)
Översättning av Erkki Salmia