Canterburysägner (1956)

Harald Jernströms utomordentliga översättning av Canterburysägnerna var ett litterärt stordåd. Men den första samlade upplagan har sedan länge varit utsåld. Med verklig glädje hälsar man följaktligen en ny upplaga av det odödliga verket, som bör finnas i varje bibliotek. Som all stor och levande dikt äger, också dessa snart femhundra år gamla berättelser på vers och prosa en fräschör och vitalitet, som ingalunda blekts av tiden, endast förädlats av dess patina. ”Lärodikterna” har sitt eget behag och sin symboliska sanning och de realistiska och humoristiska berättelserna präglas av en frispråkighet och must (och även grovkornighet), som kan få en och annan läsare att rodna. Alltså ingen läsning för barn eller konfirmander utan för vuxna människor med humor och med sinne för livets och konstens kvaliteter. – En sakkunnig kommentar till den anekdotspäckade texten hade man emellertid gärna önskat; en sådan hade ytterligare ökat verkets rent kulturhistoriska värde.