Förlåt en yngling...
Samtida recension
Resonerande bokkatalogen gavs ut av Statens biblioteksbyrå mellan åren 1923-1961 och av Skolstyrelsens biblioteksbyrå mellan åren 1962-1988. Den delades ut som bilaga till Svenskbygden. Tidningen innehöll korta recensioner av ny, svenskspråkig litteratur och användes som hjälpmedel vid bibliotekens bokval.
Recension i Resonerande bokkatalog
Upphovsman
Utkommit i nummer
2/1956
Recension
Tidningarnas kåsörer har i vår av allvarliga problem överfyllda tid en avgjort samhällsnyttig uppgift: att för en stund leda tankarna bort från dessa problem eller också betrakta dem genom humorfärgade glasögon; ofta framkommer därvid mycket av eftertanke och sunt förnuft. Att det inte bara är en fråga om ett arbete för stunden visar det bifall varmed allmänheten mottager de rikssvenska kåsörernas årligen återkommande julböcker, som dock icke helt och hållet är nytryck av det gångna årets tidningsartiklar. Biblioteken synes ha anledning att vid nyförvärv inte glömma bort utan vid sidan av sina övriga uppgifter beakta detta slags litteratur. T.ex. i sjukhusbibliotek och över huvud där krafter och tid inte räcker till för större och tyngre uppgifter kan en samling goda kåserier väl fylla sin plats.
Julens fyra volymer – av Cello, Ehrenmark, Kar de Mumma och Red Top – skiljer sig inte på något uppseendeväckande sätt från sina föregångare. Att de i viss mån behandla liknande ämnen – t.ex. den tryckta och förbisedda familjefadern – tyckes vara oundgängligt. En viss egenart kan spåras, ehuru den allmänna inställningen av humorfull förståelse är övervägande hos alla.
Ovanstående är avsett såsom en samfälld anbefallning av de fyra böckerna. Om Cello skall blott sägas att han kanske är den hjärtegodaste av de fyra. Man trives gott i hans sällskap.
Julens fyra volymer – av Cello, Ehrenmark, Kar de Mumma och Red Top – skiljer sig inte på något uppseendeväckande sätt från sina föregångare. Att de i viss mån behandla liknande ämnen – t.ex. den tryckta och förbisedda familjefadern – tyckes vara oundgängligt. En viss egenart kan spåras, ehuru den allmänna inställningen av humorfull förståelse är övervägande hos alla.
Ovanstående är avsett såsom en samfälld anbefallning av de fyra böckerna. Om Cello skall blott sägas att han kanske är den hjärtegodaste av de fyra. Man trives gott i hans sällskap.