Öppet landskap

Uthärda det är först svårt, leva sig in i det ännu svårare, vana blir det aldrig. Men har man bara kommit så långt att man accepterar det eller accepterar sig själv i det, glömmer man det inte. Det har tagit några år av sakta skridande förlopp att lära sig det, man har vantrivts med det, bjudit det motstånd, frusit emot det, glött emot det, varit på sin vakt, känt sig spionerad, iakttagen, aldrig lämnad i fred - en dag märker man att man levat med det, ensam med det, värdig motpart, oslipplig och en gränslös utstrålning från det mest oslippliga man har i sig, det hårda och genomskinliga ting man har i sig: ensamheten, nollet, starkt, lugnt vredgat, svårt att komma tillrätta med tills man erkänt, bejakat; därefter som blicken ur en ängels ögon med ändlösa frihetslöften.