Torgspelet

Berätterskan Rakel bor högt uppe i ett höghus vid torget i en mellansvensk stad. Hon är en medelålders kvinna och ensam. Torget ör för henne en scen. Där finns en brunn och en bänk, och där rör sig människor och fordon. I husen kring torget bor män och kvinnor, som Rakel iakttar. Hennes intryck är ibland skira, ibland jordiska, och de bildar en ordmålning, där hus, träd, människor, fåglar, sol och dimma framträder i ständigt växlande bilder. Årstiderna avlöser varandra. Samtidigt som Rakel betraktar detta skådespel, följer hon livet, som det tedde sig för en välbärgad odalman för omkring hundra år sedan. Hans almanacka med anteckningar om sysslorna på gården finns bevarad, och Rakel räknar släktskap med honom. Kanske söker hon på detta sätt en tillhörighet någonstans. Hon söker den pä flera sätt. Hon
har gjort livshaveri. En gång levde hon i ett äktenskap, som var bottenfruset. Sin svåraste tid hade hon under de kalla krigsvintrarna. Hon frös till kropp och själ. Dem, som var beroende av hennes kärlek, hade hon inget att ge, och hennes barn fick sitt känsloliv skadat. Självförebråelser över detta plågar henne svårt. Hon anklagar sig också för att hon inte engagerade sig i vad som hände de av Tyskland ockuperade länderna under kriget. Men hon kunde inte känna någonting under den tiden.
Rakels ordmålningsskapande iakttagelser har ofta en poetisk verklighet. Men ibland är de symboler. Hur pass verklig, levande är Rakel? Torgspelet bjuder på en mycket fängslande och ganska utsökt läsning. Avsnittet om den känslomässigt förfrusna Rakel är oändligt gripande. Annalisa Forssbergers språk är ytterst uttrycksfullt, och varje rad vittnar om personlighet och originalitet.

(baksidestext)