Med floden mot väster

Nej, paradiset ligger mycket längre västerut. Den lilla lytta Mijini, en av Beehrens indianska hustrur, får efter ett misslyckat självmordsförsök gåvan att skåda in i framtiden, och det är på hennes inrådan som lenaperna färdas med floden mot väster.
Sällan har så mycket spänning pressats in mellan ett par bokpärmar. Kriget i början, då indianerna sitter i träden och spejar ner på röda och gröna soldater som ringlar fram i en ångande dal, scenen då gränsbor knäcker benen i Beehrens kropp, hans räddning med herrnhutarnas tältvagnståg på väg till fristaden Delaware, den djupt mänskliga berättelsen om hur han söker rädda vita vänner undan sina lenapers blodtörst, färden utför den dimmiga Mississippi för att få hjälp av fransmännen i Nouvelle Orleans, hans insats som sändebud och spion i stormakternas spel om Nya världen, de blodiga fejderna och de ömma kärleksäventyren - allt läser man med samma andlöshet. Man förälskar sig i Beehrens indianskor, man känner djup sympati för den försupne, målande prästen Lidenius, man njuter av naturskildringen... Kort sagt, Med floden mot väster bekräftar intrycket att Linderholm är en äventyrsförfattare av högsta klass, med sällsynt förmåga att kombinera djup historisk lärdom och lössläppt fantasi.

(baksidestext)