Barnhemsungar

Berättelsen om de två småpojkarna Sändh och deras mamma är ingen idyllisk skildring. Det var en kärv tid för en ensam, fattig mor som kämpade för att hålla ihop sin familj och skapa ett drägligt liv. För barnen Bengt och Rustan blir det ideliga uppbrott från hälsingebyn, från kyffena i Göteborgs och Hagalunds kåkstäder och tillbaka till det hemska barnhemmet Vidkärr. Det är en märkligt ljus bok denne trotzige trubadur skrivit. Här finns intet spår av bitterhet trots ett stundtals outhärdligt hårt barnaliv. När och levande växer ett svenskt fyrtiotal fram med barnhemstanter, hästskjutsar, ölkaféer och timmerflottare, allt sett genom barnets okuvliga och nyfikna ögon. Barnhemsbarn [sic] är en bok som berört mig starkt, det är en barndomsskildring full av liv, klarsyn och överlevnadskunskap. (baksidestext)