Människodjuren

I Margareta Ekströms nya novellsamling kan vara grymma och vasstungade, milda och undergivna, försåtligt godlynta och falskt storordiga. De är med andra ord mänskliga. Vi känner igen oss i dem. Och ändå blir vi upprörda, omskakade av mötet med dem.

Margareta Ekström säger själv om sin novellsamling: "Om vi tycker oss vara djur eller, inte, om vi kallar instinkter för idéer, parningsriter för traditioner, revir för tomtgränser, kvarstår ändå faktum att vi är ett slags djur. Det ligger något hoppfullt i det: djur förgör bara sällan de sina... Men mellan djurnaturen och människoidealet utbreder sig en väv av lek, drömmar, kärlek och moral. Den bildar ett skyddsnät mellan människodjuren och den gapande avgrund vi anar under våra tassar."