Kanslistens första berättelse

Nej, nuförtiden är det inte som det var förr; då var folk mycket rejälare och hyggligare än nu. Jag satt en gång i tiden som bisittare i rådsturätten, hade 300 rubel om året, var välsignad med stor familj och hade det inte sämre ställt än andra. Förr i tiden förstod man att också tjänstemännen behövde mat och dryck till livets uppehälle och nödtorft, och därför inrättade man sig så att man kunde leva av sin tjänst. Hur det gick till? Jo, ser ni, vi förstod varandra så bra allesammans, och den höga överheten var så nådig och blundade för ett och annat. Och därför gick också allt så bra på den tiden.