Min son drar bort

Händelserna i denna brokiga roman utspelas under Gustav II Adolfs första år som konung. Den småländske bondsonen Erik Benktsson förlorar sin far i Kalmar-kriget och tas om hand som dräng och elev i Skatelövs prästgård men måste efter ett dråp på fädernegården lämna hembygden. Efter en äventyrlig vandring anländer han med rekommendationsbrev på fickan till Angelstad, där han sedan tillbringar två år i inspirerande närhet av den lärde och myndige häradsprosten Jonas Rothovius.
Så kommer det smärtsamma uppbrottet från modern och hemmet när Erik som nyutnämnd sekretarius till biskopen i Växjö reser till den oroliga, spänningsladdade riksdagen i Örebro 1617. Under några hektiska veckor blir staden ett koncentrat av hela det svenska samhället, med furstar, rådsherrar, adelsfolk, präster, borgare, bönder och krigsfolk, samt dessutom ett oroande utländskt inslag. Erik konfronteras med det jäsande missnöjet hos de betryckta grupperna och upplever mycket handgripligt de utländska stämplingarna mot konungen i umgänget med sin värdshuskamrat den tyske doktorn Jacobi. Hans vackra värdinna, vävaränkan Annika, är honom dock till stor hjälp.

Gunnar Jörn är född år 1900 i Karlstad, där han också tog studentexamen. Efter humanistiska studier i Lund blev han folkhögskollärare och har bl.a. tillbringat femton år vid Grimslövs folkhögskola i Skatelöv, som fått lämna miljö till denna hans första skönlitterära bok. Efter tio år som rektor vid Ingesunds folkhögskola i Arvika har Gunnar Jörn nu återupptagit studierna i litteraturhistoria - ett ämne som han f.ö. har skrivit två läroböcker i - med 1600-talsdikt som huvudintresse.

(baksidestext)