Spegeln

I Malmö har hon ingenstans att ta vägen, varför hon inte kan motstå frestelsen att ta en taxi till den adress som står på visitkorten. Hon kommer till en villa utanför stan. Det är vårvinter och kallt. Några lampor lyser, en bil står parkerad på tomten, men ingenting tycks röra sig i huset. Julia tar sig tveksamt in med hjälp av reservnyckeln. Villan är, som hon hoppats, tom. Några lampor lyser konstant, andra tänds och släcks vid olika tider på dygnet. Det är varmt och skönt, Julia tar ett bad och äter av konserver som finns. Hon börjar leva ett skuggliv i Veras villa. Det kommer vare sig post eller tidningar, och telefonen ringer sällan.
Julia börjar mer och mer leva sig in i rollen som Vera, hon börjar använda hennes kläder och läser hennes dagböcker, tittar i fotoalbum. Redan på Kastrup såg hon likheten mellan sig och Vera.
När pengarna är slut vågar sig Julia en kväll till en bankomat - hon har hittat Veras kort och koder både för bankomat och bensin. Hon bär nu öppet Veras kläder, använder bilen och rör sig allt djärvare. Ingenting händer, och hon invaggas i ett slags falsk säkerhet, samtidigt som hon mer och mer identifierar sig med Vera. Den enda skuggan på hennes himmel är att hon vet att Vera förr eller senare måste komma tillbaka...

(baksidestext)