De tre hemlösa

David Ramms syster dog, endast sex månader gammal, när han var lika många år. Han drömde sedan ofta om henne, mest orosfyllda och marliknande drömmar. Oftast kom hon höljd i sin vita svepning fram till hans säng, och då var hon mycket större och äldre, än när han sist såg hennes kropp ligga under ett lakan ute i vedboden, med en svart slant på vardera ögat. Ett par gånger trodde han till och med, att han såg henne, medan han ännu var vaken, men han ropade inte på mor, han försökte tala till den döda. Då försvann hon, upplöstes som i ett moln borta mot köksfönstret, där bågarna sågo ut som becksvarta kors mot sommarrymdens gråa dunkel i natten därute.
David ryste. Det var ett kors på Gretas grav, som snickaren hade gjort av furu. David hade burit hem det, efter att farbror Berg först hånat honom, när han var rädd för att ta i det oljefärgsluktande trästycket.