Trägudars land

Jan Fridegård har vid ett tillfälle lämnat sina barndoms- och ungdomsupplevelser åt sitt öde och sökt sig till den svenska forntiden. Resultatet har blivit böckerna om den svenska vikinga- och skogsbefolkningen vid tiderna för kristendomens införande i landet. Den starkaste av dem är ”Trägudars land”, en mäktig och gripande roman om trälparet Holme och Ausi. Fridegård förnekar sig inte i det att han skildrar de utstötta, de svaga och förtryckta, i samhället, och hans berättarkonst förnekar sig heller inte. Det har inte blivit en braverande vikingaskildring, utan en berättelse om levande människor återgiven i starka färger och med kraftfulla men samtidigt enkla ord och uttryck. Vi har ingen svårighet att tro på personerna och deras handlingar, ty författarens psykologiska utformning av dem bär äkthetens prägel, och vi har ingen orsak att tvivla på miljön, sådan han beskriver den i hövdingagården, i den svenska ödemarken eller i det gamla Birka. Trälperspektivet är inte blott ovanligt, det ger också en sannare bild av förhållanden, skänker åskådlighet, dramatik och spänning åt handlingen. Boken är med andra ord ett helgjutet verk av en stor författare.