Skördemånad

Sillanpää är i sin senaste bok samma mästare som förr. På sitt personliga, säregna sätt sammanväver han naturstämningar och människoöden. Hans människor bli levande genom sina ord och handlingar. Stundom få de sin karaktärsbelysning av en liksom i förbigående nämnd detalj. Och över och omkring dessa människor välver sig ett landskap, vars skuggor och dagrar, molnformationer, ljusskiftningar, färger och dofter Sillanpää kan skildra som ingen annan. Sillanpääs människor äro inga idealtyper. De äro svaga och fulla av brister, men han ser på dem med förstående godhet. Fint och varsamt framställer han den första ungdomens halvt omedvetna gryende känsloliv.