Molnen över Metapontion

Eyvind Johansons nya, märkliga epos kan läsas, som en historisk roman, men egentligen är denna djuptänkta berättelse en stor och nå: got invecklad tankedikt på prosa. Handlingen försiggår såväl på olika tids- och rumsplan – antikens Hellas och Syditalien och nutidens Europa – som på olika verklighetsplan: dröm och dikt, fantasi och verklighet väves samman till en brokig mångfald, som först i slutet formas till en syntes och överblick av människans villkor under tiderna, hennes storhet och elände, hennes segrar och nederlag, hennes mod och hennes svaghet. Xenofons ”Anabasis” eller de tiotusendes härtåg har varit en av författarens främsta inspirationskällor och han når också högst som berättare, när han ger oss bilder ur antikens liv och historia. Någon lättläst roman är boken ingalunda – författaren älskar invecklade mönster och arbetar gärna med paralleller och hans livssyn präglas av pessimism och oro för allas vår framtid – men den är ett väsentligt dikteriskt dokument med ett tydligt budskap till läsaren och den är skriven av en stor konstnär, som fullständigt behärskar både sitt material och sin teknik.