Letar du efter något att läsa? Hitta intressanta författare, böcker och nya läsupplevelser på Boksampo.fi.

Lagus, Gabriel

Födelseort
Hemort eller -orter
Dödsort
Utbildning eller examen
Skolor/litterära inriktningar och tidsperioder
Upphovsmannens språk
Nationalitet
Verk
Typ
pjäser
Biografiska uppgifter
Wilhelm Gabriel Lagus föddes i Helsingfors 7.4.1837 i en akademisk familj. Fadern, med samma namn, var professor i juridik och innehade på 1840-talet även posten som universitetets rektor. Till hans hobbyer hörde historieforskning. Gabriels bror Jakob Johan Wilhelm innehade först professuren i österländsk litteratur och därefter i det antika Greklands litteratur.
Gabriel blev student 1855 och inledde studier i allmän historia, Rysslands och Finlands historia, geografi, statistik, praktisk filosofi, latin och romersk litteratur, grekiska och grekisk litteratur, nyare litteratur samt tyska och franska. Filosofie magister blev han redan våren 1858.
Gabriel Lagus gav sig emellertid inte in på forskarbanan utan sökte sig till arbetslivet. Han anställdes 1.9.1859 vid Högre Elementarskolan i Borgå som innehavare av kollegatjänsten i historia och geografi. Våren 1860 var licentiatarbetet färdigt, i maj promoverades Lagus till magister och doktor.
Snart visade det sig att Lagus inte trivdes i Borgå, även om han uppskattades som en kompetent lärare och var god vän till familjen Runeberg. Hans mor var släkt med Fredrika Runeberg. I breven till sin bror framgår att han saknade något som skulle ge mera näring åt hans själ. Det var denna näring han sökte när han började redigera en dagstidning. Borgå-Bladets provnummer utkom 15.12.1860 och från början av följande år var Lagus dess chefredaktör. I ett brev daterat i mars 1861 skriver han till sin bror: ”Hade jag ej min tidning skulle jag förtvina, ty lifvet här börjar förefalla mig allt ödsligare”. I juni 1862 tog han tjänstledigt ett år och reste tillsammans med sin bror Robert på hälsoresa till Tyskland och Frankrike. Från redaktörskapet vid Borgå-Bladet tog han avsked vid årsskiftet 1863-64 för att få tid för litterärt arbete och forskning. Hela året 1865 led han av depression och kris. Han planerade att söka tjänst som timlärare eller docent i Helsingfors och tog upp sina studier i grekiska.
I november 1866 fick han veta att ett lektorat i grekiska skulle bli ledigt i Viborg och beslöt söka detta. Han fick redan våren 1867 en tillfällig lektorstjänst i högre elementarskolans gymnasium, året därpå blev han fast anställd. Lagus upplevde samtidigt en annan livsförändring, i oktober 1867 gifte han sig med Ida Maria Tamelander. Lagus trivdes bra i Viborg, tills Ida Maria dog år 1890. Hans egen hälsa som varit svag sedan barndomen, blev sämre efter hustruns död. Han blev pensionerad 1891 och flyttade till Helsingfors.
Lagus fick emellertid uppleva lyckan ännu under sina sista år. Han hittade en ny livskamrat i Eva Wilhelmina Stråhlman, som han gifte sig med 1892.
Gabriel Lagus dog 18.6.1896 och begravdes på Viborgs nya kyrkogård.

Diktaren

Lagus första dikt valdes av Zacharias Topelius, som publicerade den i sin tidning Helsingfors Tidningar 20.12.1854, då diktaren var endast 17 år gammal. Hösten 1856 utkom diktsamlingen Smärre dikter. Även om man kan ana runebergska influenser bibehåller han sin särpräglade stil, något Runeberg själv uppmanade honom till. Enligt Olaf Homén blev det emellertid klart att lyrik inte var Lagus starkaste sida. Lagus medgav detta själv. Han trodde på sin dramatiska gestaltningsförmåga och såg sig själv som en realist. Episk diktning var den diktform Lagus själv satte högst. Hans fosterländska festdikter och festdikter riktade till olika personer var mycket populära. Lagus skrev också episka dikter avsedda att framföras på teater, av vilka den mest betydande är Klubbhöfdingen, som han börjat skriva redan vid årsskiftet 1861-1862 och som fick sin slutgiltiga form 1869. På teatern uppfördes den 1870. Den nationalromantiska synen som var förhärskande på Lagus tid medförde att klubbekriget var ett flitigt använt motiv i finsk litteratur, men Lagus behandlar klubbekriget som ett samhälleligt problem och använder ofta ett vardagligt språk i verket. Lagus uttryckte sina känslor också i form av ballader och romanser, där hans dramatiska personlighet fann sin uttrycksform. På hösten 1864 färdigställdes en längre romans, Riddar Unos söner, som gav Lagus andra priset hos Svenska Akademien. Enligt Olaf Homén hade Lagus hos Runebergs finska folk hämtat de moraliska värden som utgjorde byggstenarna till hans budskap.
1876 valdes Lagus till medlem i den kommitté som skulle förnya den svenskspråkiga psalmboken och han arbetade flitigt med uppgiften.

Fackboksförfattare

Lagus hade hållit föreläsningar om den finlandssvenska litteraturens historia. På basen av dessa började han författa verket Den finsksvenska litteraturens utveckling (i 2 band). Verket utkom snart efter hans flyttning till Viborg och fick ett gott mottagande. Lagus fick beröm för att han i behandlingen av sitt ämne strävat efter att se speciellt dess finska drag.
I Viborg uppskattades Lagus så till den grad att han fick uppgiften att skriva Viborgs stads historia, emedan stadens 600-årsfest var nära förestående. C. G. Estlander berättar att Lagus fick ihop en omfattande mängd material, vilket gjorde det svårt att sammanställa historiken. Endast två band hann bli färdiga (1893 och 1895).

Redaktör och kritiker

Lagus var redaktör för tre dagstidningar. I Borgå var han med och redigerade Borgå-Bladet 1860-1863. Efter flytten till Viborg fick han igen krafter att ta itu med redaktionsarbete, denna gång i Viborgs Tidning 1868. En helt ny tidning, Östra Finland, grundade han 1875 och för den var han redaktör fram till 1884. Jac Ahrenberg beskriver Lagus som en strålande skribent. Östra Finland hörde till de finlandssvenska dagstidningarna med största spridning och högsta anseende. Som tidningsskribent präglades Lagus av sakkännedom, lugn och objektivitet. Han stödde de frisinnade samhälleliga värdena och de finsknationella strävandena.
Som litteratur- och teaterkritiker var Lagus en banbrytare i Finland. Han visade en i dåtida förhållanden jämförelsevis sällsynt kännedom om fransk litteratur och teater. Lagus verksamhet som kritiker innebar ett genombrott för en modern kritik hos oss på 1870- och 1880-talen.

Persona grata

De samtida synes ha varit eniga om att Gabriel Lagus var en sällsynt vidsynt, välmenande och altruistisk människa. Han uppfostrade inte bara sina elever, utan också sig själv. Lagus stödde reformer, i synnerhet i filantropiska och humanitära frågor. Han kritiserade t.o.m. kyrkan och ansåg att kyrkan och de troende skulle ta hänsyn till nya tankar som låg i tiden. Hans frisinne hämmades endast av respekten för historia och traditioner. Han hade ett speciellt sinne för historisk kontinuitet och kulturhistorisk tradition. ”Det finska folket” placerade han alltid främst. Han hade en liknande historieuppfattning som Z. Topelius. Den nationella medvetenheten framgår i folkdiktningen.
Även om Lagus kunde tyckas ha en benägenhet att motsätta sig auktoriteter (t.ex. kyrkan, skolväsendet) förhöll han sig beundrande till kejsaren/storfursten, som han såg som beskyddare av det finländska samhället. Som lärare var Lagus uppskattad så väl bland eleverna som bland de andra lärarna. Han lovordades för sitt humana och vänliga beteende, sin humor och sin visdom. Hans humoristiska inställning till livet visar sig också i hans privata brev. I tidningsspalterna debatterade han gärna och försvarade sin åsikt också med hjälp av ironi. Jac Ahrenberg avslöjar i sin nekrolog en av Lagus sympatiska svagheter. Han var en finsmakare, god mat och gott vin gav honom livskraft. Ahrenberg konstaterar också träffande att Lagus aldrig specialiserade sig och därför aldrig fick plats bland de stora, ledande genierna.

text: Eija Kareno

Källor:

[Ahrenberg, Jac], Wilhelm Gabriel Lagus : (några personliga minnen och intryck). – Nya Pressen 20.6.1896 No 165.
Estlander, C. G., Wilhelm Gabriel Lagus. – Finsk Tidskrift 41/1896. – S. 95-98. Gabriel Lagus. – Östra Nyland 19.6.1896 No 140.
Heikinheimo, Ilmari, Suomen elämäkerrasto. – 1955. - S. 433-434.
Homén, Olaf, Gabriel Lagus : en minnesteckning I. – 1919.
Homén, Olaf, Lagus, Wilhelm Gabriel. – Kansallinen elämäkerrasto III. – 1930. –S.349-351. Mäkelä-Alitalo, Anneli, Borgå stads historia III,1 : 1809-1878. – 2000. – S.296-297
Wilhelm Gabriel Lagus. – Päivälehti 19.6.1896 No 140.
Mera uppgifter om författarens verk
Kaunokirjallista tuotantoa
Smärre dikter. 1856.
Terzerola. 1857.
Riddar Unos söner : en romans. 1864
Baco : en dikt. 1865
Romanser. 1865.

En julafton i Tobolsk. 1870.
Drottning Filippa : skådespel i 5 akter. 1875.
I natten. 1876.
Den nye adjunkten. 1881.
Uusi apulainen / suom. Hanna Asp. 1890.
Dikter. 1891.
Till Sylviasången. 1888. Teksti myös suomeksi 1893.