Århundradets kärlekssaga
Samtida recension
Resonerande bokkatalogen gavs ut av Statens biblioteksbyrå mellan åren 1923-1961 och av Skolstyrelsens biblioteksbyrå mellan åren 1962-1988. Den delades ut som bilaga till Svenskbygden. Tidningen innehöll korta recensioner av ny, svenskspråkig litteratur och användes som hjälpmedel vid bibliotekens bokval.
Samtida recension 1 | Samtida recension 2
Recension i Resonerande bokkatalog
Upphovsman
Utkommit i nummer
1-2/1988
Recension
När Märta Tikkanens "Århundradets kärlekssaga" nu utkommer i en nyupplaga med teckningar av Henrik Tikkanen närmar sig upplagan 100 000 exemplar. Boken är också översatt till många språk och har uppförts på olika teaterscener – enbart i Västtyskland på ett 40-tal teatrar. Första utgåvan utkom 1978.
Märta Tikkanen ger en alkoholisthustru hennes röst med raseri, förtvivlan, besvikelserna, bitterheten och självanklagelserna och inte minst den förfärande hjälplösheten att inte kunna göra någontin såsom ingen kan hjälpa en närstående utan bara se honom eller henne förgöras. En sak hustrun i boken inte gör är att resignera. På detta sätt uppstår en styrka som på ett egendomligt sätt ger också upprepningarna (som antagligen inte kan undvikas) en karaktär av mantra och besvärjelse och som slutligen ger smärtan sitt rätta namn:: ”- - - detta drabbar os inte / av kärleks brist / utan av kärleks förtvivlan”.
Det hjälper föga att veta orsakerna till alkoholmissbruk. Det man berövats som barn är bona för alltid. Återstår för hustrun i boken att vara stark. Men: "Starka mänskor böjs inte / De bryts / och brister”.
Henrik Tikkanens teckningar kompletterar texten: det uppstår en dialog; teckningarna är diaboliska, nakna, ångetskapande och underbart sköna.
Märta Tikkanen ger en alkoholisthustru hennes röst med raseri, förtvivlan, besvikelserna, bitterheten och självanklagelserna och inte minst den förfärande hjälplösheten att inte kunna göra någontin såsom ingen kan hjälpa en närstående utan bara se honom eller henne förgöras. En sak hustrun i boken inte gör är att resignera. På detta sätt uppstår en styrka som på ett egendomligt sätt ger också upprepningarna (som antagligen inte kan undvikas) en karaktär av mantra och besvärjelse och som slutligen ger smärtan sitt rätta namn:: ”- - - detta drabbar os inte / av kärleks brist / utan av kärleks förtvivlan”.
Det hjälper föga att veta orsakerna till alkoholmissbruk. Det man berövats som barn är bona för alltid. Återstår för hustrun i boken att vara stark. Men: "Starka mänskor böjs inte / De bryts / och brister”.
Henrik Tikkanens teckningar kompletterar texten: det uppstår en dialog; teckningarna är diaboliska, nakna, ångetskapande och underbart sköna.