Frihetens språk
Typ
samlingsverk
Klicka här om du vill veta mer om författaren och om författarens övriga verk.
Beskrivning
När 2005 års nobelpristagare i litteratur, Harold Pinter (1930–2008), höll sin nobelföreläsning var det många som tappade hakan. Aldrig förr hade den tribun som nobelpriset innebär använts för ett sådant politiskt brandtal.
Med stor retorisk skicklighet och pregnans gjorde Pinter sitt framträdande till en svidande uppgörelse med den politiska lögn som enligt honom regerar i västvärlden.
För en svensk publik kom detta kanske som en överraskning, men i England hade Harold Pinter sedan länge en position som ett ”nationens samvete”. Hans engagemang mot förtryck och ofrihet var djupt och erkänt av många. Det omfattade alltifrån revolutionens Nicaragua och repressionens Turkiet på 1980-talet, till USA:s och Natos militära angrepp mot Jugoslavien och Irak.
Parallellt med den politiska polemik som Harold Pinter levererade i artiklar, tal och intervjuer – med allt större hetta ju äldre han blev – skrev han också dikter; om kärlek, om död, om krig.
”Trots synnerligen dåliga odds tror jag att en orubblig, bergfast och hårdnackad intellektuell beslutsamhet för att fastställa vad som verkligen är sant i våra liv och samhällen är en fundamental förpliktelse, som åligger oss alla som medborgare. Den är i själva verket tvingande. Om en sådan beslutsamhet inte innefattas i vår politiska vision har vi inget hopp om att återupprätta det som vi nära nog har förlorat – människans värdighet.”
Harold Pinter i nobelprisföreläsningen
”I författandets postmoderna kändisvärld delas priser ut till dem som konkurrerar om kejsarens gunst; de politiskt riskabla göre sig icke besvär. Undantaget är Harold Pinter.” John Pilger i efterordet.
(Karneval)
Med stor retorisk skicklighet och pregnans gjorde Pinter sitt framträdande till en svidande uppgörelse med den politiska lögn som enligt honom regerar i västvärlden.
För en svensk publik kom detta kanske som en överraskning, men i England hade Harold Pinter sedan länge en position som ett ”nationens samvete”. Hans engagemang mot förtryck och ofrihet var djupt och erkänt av många. Det omfattade alltifrån revolutionens Nicaragua och repressionens Turkiet på 1980-talet, till USA:s och Natos militära angrepp mot Jugoslavien och Irak.
Parallellt med den politiska polemik som Harold Pinter levererade i artiklar, tal och intervjuer – med allt större hetta ju äldre han blev – skrev han också dikter; om kärlek, om död, om krig.
”Trots synnerligen dåliga odds tror jag att en orubblig, bergfast och hårdnackad intellektuell beslutsamhet för att fastställa vad som verkligen är sant i våra liv och samhällen är en fundamental förpliktelse, som åligger oss alla som medborgare. Den är i själva verket tvingande. Om en sådan beslutsamhet inte innefattas i vår politiska vision har vi inget hopp om att återupprätta det som vi nära nog har förlorat – människans värdighet.”
Harold Pinter i nobelprisföreläsningen
”I författandets postmoderna kändisvärld delas priser ut till dem som konkurrerar om kejsarens gunst; de politiskt riskabla göre sig icke besvär. Undantaget är Harold Pinter.” John Pilger i efterordet.
(Karneval)
Ämnen och teman
Originalspråk
Uppgifter om originalutgåvan av verket samt den första översatta utgåvan på svenska och/eller finska. Här visas också uppgifter om eventuella nyöversättningar och ibland även uppgifter om översättningar till andra språk än finska och svenska.
utgivningar
Titel
Undertitel
Poesi och politik 1983-2007
Utgivningstid
Sidantal
127