Regnljus och snö
Samtida recension
Resonerande bokkatalogen gavs ut av Statens biblioteksbyrå mellan åren 1923-1961 och av Skolstyrelsens biblioteksbyrå mellan åren 1962-1988. Den delades ut som bilaga till Svenskbygden. Tidningen innehöll korta recensioner av ny, svenskspråkig litteratur och användes som hjälpmedel vid bibliotekens bokval.
Recension i Resonerande bokkatalog
Upphovsman
Utkommit i nummer
5/1984
Recension
Tomas Mikael Bäck har redan gett ut fem diktsamlingar. Det är alltså med stora förväntningar man tar del av föreliggande samling. Den första dikten ger också prov på en fin studie av en närstående yngling: ”/– – –/ Tillsammans med de uttryckstunge/ brodern på ett omistligt fotografi/ alpängar mjuktslutande kulle.../ Fötternas och gräsets frys-ytor!/ Känn strånas röda skuggor känn igen! Minns./ Han framåtböjd försynt i tunna glasögon/ något av en fördrömd kapellan eller timid byskollärare.../ Att avlyssna änglars sfär i förkortning? En musik/ som inte höts som du lyssnar till alltid/ som börjar i slutet./”
Efter denna lysande upptakt står man snart inför en gåtfull snårskog av diktning. Skeendet rör sig mestadels på ett inre plan, långt från alpängarna. I fortsättningen skymtar mänskorelationer på avstånd, så i några typiska rader:/ Ditt skratt, doften av ditt har/ undflyr mig till slut;/ också minnet sopas bort som rök./” Diktsamlingens titel låter ana regnstämningar, och sådana tycks harmoniera väl med grundtonen i många dikter. Man kan anföra några rader ”/Och så går du ut i regnet/ för att ingen möta,/ dåraktigt godtrogen/ som en hund i sitt luktspår/ som en människa i sin blindhet./” En skymt av påtaglig verklighet känns överraskande, när här nämns, att ”Borgbacken öppnats: till parkeringsrutor.” Men fortsättningen är dessmer typisk: ”/Trötta och lyckliga, trött olyckliga ansikten/ på väg – skymtar fram, eller syns aldrig. Fågelflottiljer, skuggbruk över sten/ överallt; sångarnas tjatter blir rikare, men beslöjas! Bakåt flyr risslande sommarsand./ Jämt förvånar mig mötenas andning./
– Citatena ur dikter har redan gett prov på den förnämliga ordmusiken. Än mer blir den uppenbar i samlingens sista dikter, ett töcken av mjukt flytande nonsens, ett privat område, som författaren inte har gett nycklarna till. Om de inte döljer sig i musiken med de ofta åberopade Schumann och Tenderly? Så här kan det låta: ”Blåljusblommor, ögonglansjungfrur,/ orons utslätare, vackra som aningar! /Upplöst i rytmerna ropar er svårmodssång./ Avlänka havsbrusets våld från mitt öra,/ lös äntligt repen, kvinka likt dragspel otuktigt!/”
Efter denna lysande upptakt står man snart inför en gåtfull snårskog av diktning. Skeendet rör sig mestadels på ett inre plan, långt från alpängarna. I fortsättningen skymtar mänskorelationer på avstånd, så i några typiska rader:/ Ditt skratt, doften av ditt har/ undflyr mig till slut;/ också minnet sopas bort som rök./” Diktsamlingens titel låter ana regnstämningar, och sådana tycks harmoniera väl med grundtonen i många dikter. Man kan anföra några rader ”/Och så går du ut i regnet/ för att ingen möta,/ dåraktigt godtrogen/ som en hund i sitt luktspår/ som en människa i sin blindhet./” En skymt av påtaglig verklighet känns överraskande, när här nämns, att ”Borgbacken öppnats: till parkeringsrutor.” Men fortsättningen är dessmer typisk: ”/Trötta och lyckliga, trött olyckliga ansikten/ på väg – skymtar fram, eller syns aldrig. Fågelflottiljer, skuggbruk över sten/ överallt; sångarnas tjatter blir rikare, men beslöjas! Bakåt flyr risslande sommarsand./ Jämt förvånar mig mötenas andning./
– Citatena ur dikter har redan gett prov på den förnämliga ordmusiken. Än mer blir den uppenbar i samlingens sista dikter, ett töcken av mjukt flytande nonsens, ett privat område, som författaren inte har gett nycklarna till. Om de inte döljer sig i musiken med de ofta åberopade Schumann och Tenderly? Så här kan det låta: ”Blåljusblommor, ögonglansjungfrur,/ orons utslätare, vackra som aningar! /Upplöst i rytmerna ropar er svårmodssång./ Avlänka havsbrusets våld från mitt öra,/ lös äntligt repen, kvinka likt dragspel otuktigt!/”