Oj vilka loja lejon

Efter en underbar lejondröm tar författaren bussen till London Zoo för att träffa lejon på riktigt. Där får han lära sig att det är lejoninnan som gör själva jobbet - jagar och fäller bytet. Sen kommer hannarna och hugger dom bästa bitarna, så det fungerar ungefär som i näringslivet. Detta leder tankarna till de stackars hästarna som alltid står och står, dag som natt. Får dom aldrig ligga och dra sej? Författaren enrinrar sig därefter sin första resa till England 1959, då den fjortonårige Stefans dröm om den gröna ön fick sig en törn inför mötet med den sotiga, slitna industristaden Bradford. Men promenaderna med hunden Snowie lärde honom snart uppskatta den särskilda doften av kolrök, regnvåt gatsten och fish&chips. Det var den som gjorde honom Englandsfrälst. Här bjuds också på promenader och utflykter i minnets barndomsland - till exempel vandringen en het sommardag med den emaljerade mjölkkrukan kylande mot benet - och i dagens fosterland med dess oaser av kvardröjande idyll. "Jag har varit i Vara" blir en lyrisk hyllning till den lilla småstaden på den plattaste Västgöraslätten; författaren har också tjusats av en morgon i Mariefred, en skymningspromenad i Sundsvall, en blå och gyllene stund i Leksands kyrka; men han har för den skull inte mist sin skarpögda blick för samtidens egenheter och dårskaper, som kommenteras med sedvanlig elegans och träffsäkerhet.