Du skall icke hava lust
Samtida recension
Resonerande bokkatalogen gavs ut av Statens biblioteksbyrå mellan åren 1923-1961 och av Skolstyrelsens biblioteksbyrå mellan åren 1962-1988. Den delades ut som bilaga till Svenskbygden. Tidningen innehöll korta recensioner av ny, svenskspråkig litteratur och användes som hjälpmedel vid bibliotekens bokval.
Recension i Resonerande bokkatalog
Upphovsman
Utkommit i nummer
2/1982
Recension
Författaren är till yrket sjukskötare och redan i hennes prosadebut Kära Alexander tecknades en bild av ett kommunalhem i norra svenska Österbotten. ”Fatigåln” skymtar denna gång mer som arbetsplats och bostad för några av de unga kvinnorna i en av berättelserna. I andra berättelser möter flera unga fattiga flickor och kvinnor, medsystrar som sliter i lanthandeln eller fastnat i ett enahanda äktenskap. Många av dem drömmer om något annat, en vinter i folkhögskola eller ett avbrott i tristessen med en ny manlig bekantskap på lördagsdansen.
Tiden och de sociala omvälvningarna skymtar i butiksarbetet; mjölken mäts upp ur stånkor, mjöl och gryn säljs i lösvikt. De förflyttade karelarna rubbar relationerna bland folk, nyrika pälsfarmare likaså. Med frän realism antyds avigsidor, t.ex. superiet vid gammaldanserna, också kvinnornas.
– Wikmans nya prosabok är igen en intressant dokumentation av framför allt kvinnors yrkesliv i en tid och miljö, som kanske inte är så långt borta. De första berättelserna i samlingen är man också villig att beteckna som noveller, men flertalet äger inte den stingens som genren hade krävt.
Tiden och de sociala omvälvningarna skymtar i butiksarbetet; mjölken mäts upp ur stånkor, mjöl och gryn säljs i lösvikt. De förflyttade karelarna rubbar relationerna bland folk, nyrika pälsfarmare likaså. Med frän realism antyds avigsidor, t.ex. superiet vid gammaldanserna, också kvinnornas.
– Wikmans nya prosabok är igen en intressant dokumentation av framför allt kvinnors yrkesliv i en tid och miljö, som kanske inte är så långt borta. De första berättelserna i samlingen är man också villig att beteckna som noveller, men flertalet äger inte den stingens som genren hade krävt.