Vrakplundraren

Vi hade mist känningen med estniska kusten i dagningen och styrde västsydväst för frisk bris, som mot kvällen mojnade. Alla lanternor var tända, behörig utkik på backen när snöglopp började. Vid åtta glas gav utkiken larm om ljud som av bränning, och jag lät reva segel och lova nordvart. Men endast efter någon kabellängd högg skutan i ett rev så kraftigt att bord bräcktes och vatten kom in. Jag ansåg dock ingen större fara förhanden, utan vi arbetade med att täta och hoppades bli flott genom att pumpa och lämpa om lasten. För säkerhets skull lät jag blossa efter bistånd, men inte ens avfyrandet av nickhakarna gav något svar. Jag fruktade att det rev vi gått på var de beryktade "Kopparstenarna" norr om Gotland.