Lars Huldén - Mellan jul och ragnarök

Författare
11.7.2013

Från redaktionen: Kirjailija | Teema | Teos | Täky

År 1982 skrev Lars Huldén en juldikt för Vasaradion som sedan blev till flera dikter som publicerades i diktsamlingen Mellan jul och ragnarök (Schildt, 1984). Huldén skriver klart och okonstlat, med glimten i ögat, om hur vi upplever julen, både på gott och ont. För många är julen årets stora fest, en tid för familjen att träffas, att återuppliva barndomsminnen, att byta presenter och njuta av julbordets läckerheter. Julen är så är så härlig att man vill djupfrysa den för gott. Bara för att upptäcka att den tinar upp och bort alltför fort.

Redan i september hade hon hela julen fryst. Nu har jag julen fryst, sa hon. Nu är den i frysen, bara att ta fram. Barnen greps av stort intresse för den vita köksmöbeln, med andakt närmade de sig och berörde den hastigt med handen och sprang så bort skrattande och jublande. När julaftonsdagen kom tinade hon upp deras jul. Och då var den över. Många känner sig ändå stressade över all den hysteri som julen för med sig och längtar rentav efter ensamhet. Julen är de ensammas fest. Aldrig upplever man sin ensamhet så starkt som under den helgen. Vilken frid, vilken lycka, vilken ro. Man låser dörren kring sig. Ingen skall komma. Världen kan ha sin gång. Barnens hysteri slipper man se, liksom föräldrarnas. Nu är det jul. Nu får jag vara den jag är. Andra vill kanske bara resa bort från alla julförberedelser. De reser till Södern - och kommer kanske aldrig tillbaka. De reste till Södern till jul. De var så enkelt då. Inga bekymmer med städning, granfotning och matlagning. Så stod de där vid randen av en öken. Musiken, dryckerna och ropen på hotellet hade de lämnat bakom sig och vandrade fram under stjärnorna, de eviga. Där blev de upptagna och återvände aldrig. Men visst finns det de som är ensamma och längtar till julens varma krets. Nu tänder de ljusen därhemma tänkte han som var långt borta. Nu sluts där den varma kretsen, tänkte han som kommit till korta. Nu väntar ingen mig längre. För dem är jag borta, borta. Hur varmt skildrar inte Huldén det gamla paret som firar en stillsam jul tillsammans. De ger julklappar åt varandra och tuppar av framför teven. Vi som är två äldre hjon firar en stillsam jul. En granlubba hänger i taket med lite glitter på: man får mera utrymme så. Ja, när vi har ätit gröten och fisken före det och tittat på klappen som den ena har gett den andra och den andre den ena, då sätter vi oss framför teven. De har bra program där då. Vi sitter där flera timmar. Det händer att någon somnar. Kanske båda två. Men all jäkt och oförverkligade förväntningar till trots så är julen ändå lite det vi alltid drömmer om. Underligt nog så stillnade ändå byn när kvällen kom. Något slags frid i hjärta, sinne och själ kändes det som. Så blev det ändå ett stänk av julen vi minns och drömmer om.

Ett urval av dikterna i Mellan jul och ragnarök finns översatta till finska av Pentti Saaritsa i Erään marjamatkan seikkaperäinen kuvaus : runosatoa viideltä vuosikymmeneltä (WSOY, 2006).

- Ylva Uotila -

Senast uppdaterad 14.8.2009

Tidigare publicerad i författardatabasen Ord i Tiden Tillagd i Boksampo: 11.7.2013 / VS