Sagostund: Mumin

Bokhylla

4 böcker

3.2.2016
|Alla bokhyllor

I princip känns Mumintemat nästan som fusk - det finns ju oändligt med material och den röda tråden är självklar. Problemet är att det mesta som ges ut är av så sanslöst dålig kvalitet att man inte vill läsa dem högt. Ofta är det fråga om referat av tv-serieavsnitt, och sällan har berättelserna något vidare innehåll. Dessutom är språket dåligt i alltför många, vilket är ju så tragiskt då Tove Janssons egna böcker har både vackert och fyndigt språk och geniala illustrationer. Sami och Riina Kaarlas pekböcker med Muminmotiv bryter lite mot trenden, i synnerhet i Janina Orlovs översättning som har något janssonskt över sig. Att inleda med pekboken är ett sätt att introducera karaktärerna och repetera vem som var vem. Sedan kan man gå över till lite längre berättelser. Luckboken Var är lilla My är rolig speciellt för de mindre och Mumintrollet hittar en vän har också den några spännande och roliga inslag, även om berättelsen framskrider lite trögt emellanåt. Som avslutning väljer jag min absoluta favorit bland bilderböckerna: Hur gick det sen? Hålen, färgläggningen, stämningen och berättelsen med de många nivåerna och det rimmande språket gör boken till den i särklass bästa sagostundsboken för alla åldrar.