Sillanpää, F. E.
Laddning av bildfilen
Photograph information
Frans Eemil Sillanpää, 1950-luku. Museoviraston kuvakokoelmat.
Biografiska uppgifter
"för den djupa uppfattning och den utsökta stilkonst, varmed han skildrat sitt hemlands allmogeliv och natur i deras inbördes sammanhang"
/Svenska akademiens nobelprismotivering
/Svenska akademiens nobelprismotivering
Textutdrag
Om en sommarnatt i norden kan man knappast tala; vad man har är en dröjande och långsamt skymmande kväll, men också detta mörknande har sitt outsägligt klara skimmer. Det är aningen om den sommarmorgon, som nalkas. När aftonens musik dämpats till ett fint, violmörkt pianissimo, så fint, att det ljuder också i pausen, då vaknar redan första fiolen till en vek och hög melodi, i vilken violoncellen snart faller in, och så fort tonbilden trängt in i medvetandet får den även ett yttre stöd: ett tusenstämmigt ackompanjemang ljuder från tusen grenar och från himlens höjd. Det är redan morgon även om det nyss var kväll. Lärkan svingar sig högre och högre och sjunger där uppe för lundarnas mindre och spädare sångare om hur morgonen ser ut i ett vidare perspektiv. Berusad av ljuset och höjden stiger den tills extasen nått sin kulmen och plötsligt släååer sitt tag. Då faller den stumma fågeln nästan som en sten till marken och förvandlas till en åkervandrare av obestämd färg. Solen skiner.
Man ser människoboningar - vid stränderna, i backsluttningarna, i åkrarnas sköte; byggnadsgrupper, som sickligt lämpats efter bebyggarnas behov och instinkter. I detta mycket tidiga morgonljus ser de lika oskuldsfulla och barnsliga ut som naturen. Också de angelägenheter, som bekymrar människorna där inne, vilar nu. De högljudda sparvarna i syrenhäcken mellan gårdsplanen och ladugården behärskar situationen helt, de skriker i gapet på varandra, kivas, hetsar upp sig. Var och en av dem vill bestämma hur man nu skall uppföra sig eftersom flocken får rå om gården så här, men man får ju inte ordet för den skrikhalsen, och den, och den... Tills gamle Manu, svart av sot och tjära, morgonpigg knäar där förbi i sina bestyr - då flyger den högljudda flocken upp från syrenhäcken och bemannar bron till stallvinden.
(Människorna i sommarnatten, svenska översättning av Henning Söderhjelm)
(Människorna i sommarnatten, svenska översättning av Henning Söderhjelm)