Det arbetande folket

På senare tid har media uppmärksammat att det skrivs nya arbetarskildringar. Men det är inte arbetarskildringarna som är nya, utan medias bevakning. Yrvaket konstaterar de, med glesa mellanrum, att arbetare faktiskt finns, att vi är många och att det skrivs böcker om våra liv. Men berättelser med ett underifrånperspektiv, där vreden över samhällets villkor varit drivkraften, har funnits länge. Föreningen Arbetarskrivare har sedan 1990 burit den unika och stolta svenska traditionen vidare från de tidiga autodidakterna som bröt ny mark under förra seklets inledande decennier. Tidigare var skapandet av litteratur förbehållet människor med akademisk utbildning. Det var innan proletärförfattarna med sitt genuina språk klev in på parnassen. Och de gjorde både intryck och avtryck. Sverige sticker ut med sin starka och folkliga litterära ådra. men i en tid där författarens ego står i centrum, där medias filter är finkornigt och penningen styr många förlags utgivning kommer berättarkonsten i skymundan. Då är det viktigt att det finns föreningar som vår. Vi samlar kända och icke etablerade skribenter, men föreningen är också till för alla som vill värna arbetarlitteraturen. Vi tror att vi tillsammans kan utveckla den svenska arbetarlitteraturen, att vi kan ge varandra ny energi. Vi sätter ord på den värld vi lever i och väjer inte för att anlägga ett klassperspektiv. Vi lever alltjämt i ett samhälle där de ekonomiska, sociala och politiska skillnaderna mellan människor och grupper växer sig djupare och bredare. Vi skildrar tendensen i samhället, vi har en avsikt med vår litteratur, vi tror att våra berättelser kan göra skillnad. Vi har inte makten, men vi äger orden. Vi tror på litteraturen och kulturens kraft och när en förhoppning om att en bättre värld är möjlig. En värld där de sociala klyftorna minskar och jämlikhet råder. Vårt bidrag är våra rika erfarenheter, många av oss står fortfarande mitt i den verklighet vi skildrar. Vi ger röst åt de många, åt de utsatta.