Milstolpar i gärdsgårdsserien

Jag debuterade med texten Prolog till en dagbok för snart fyrtio år sedan i den österbottniska antologin Landhöjning. Året därpå, 1978, publicerades min diktsamling Ansiktet mot muren på Författarnas Andelslag. Milstolpar i gärdsgårdsserien är min andra bok i ordningen. Men eftersom hälften av en livslängd skiljer de två samlingarna åt och motiven tilldrar sig under olika årtusenden, ser jag det här som en ny lyrisk debut. Dessutom är perspektiven andra: jag nöjer mig med att vara fri och glad amatör. En följd av text-produktion i arbetslivet och datorers program är en ohämmad skrivlust som jag inte upplevde ens som ung valp. Merparten av dikterna kan dateras till år 2015. Vissa anspelningar på Werner Aspenström, Tomas Tranströmer, Tua Forsström är uppenbara. Andra spår kan leda till Jobs bok, I väntan på Godot och Pappan och havet. Jag tänker mig uppläggningen som ett slags årsberättelse, där kronologin inte är den främsta röda tråden. Platsangivelser förekommer med jämna mellanrum, en solklar första arbetstitel hette Ordort. Främst av allt handlar det om skärvor av vardag, liv, planet och rymd som tränger sig på, rispar, färgar och formar: mosaik, människor. Det skaver mellan raderna, vilket för övrigt också lät som en lämplig överskrift. Sankta Maria, på kyrkbacken är ett minne av min yngsta bror, Sibeliusgatan av hela brödraskaran. Tranströmer sade det vackrare i Östersjöar: "Jag går längs stranden. Det är inte som det var att gå längs stranden." Trots det är olika former av litteratur och uttrycksbehov alltför viktiga för att överlåtas åt enbart författare och Nobelpristagare. Språk är fria, gränslösa allmänningar och nöjesfält. Och dikter smekningar på hudens insida: med- och mothårs, medsols och -mot.