Kriget, pappa

Pappa var finnen i vår familj när jag växte upp. Han och farfar. Inte vi, vi var svenskar. Det kom aldrig på tal att jag eller mina syskon skulle få hemspråksundervisning i skolan. Vad skulle vi med det till? Finskan var industriarbetarnas språk, städtanternas, alkisarnas; ett språk genomkorsat av våld och förtryck. Pappa hade andra planer för oss. Han sa: det finns ingenting som är omöjligt, du kan göra allt du vill.Kriget, pappa utspelar sig på den plats där traumats arvtagare befinner sig: mellan vi och dem, här och där, nu och det som hände då. Berättelsen sträcker sig från finska inbördeskriget 1918 via en barnhemssal i Tammerforstrakten och mentalsjukhuset Beckomberga till ett långt samtal mellan en far och hans vuxna dotter i ett kök i en mellanstor, mellansvensk stad hundra år senare.