Vi är väl vänner

Om en lärare som går för långt. Om en sextonåring som försöker komma till rätta med sina känslor. Om en pappa som blir utmålad som ett monster av tidningarna. En riktig bladvändare om ett brännbart ämne. Jon är en sextonårig språknörd som knappt har några vänner men älskar att läsa. Han tycker om att ha det så. En inrutad tillvaro. Kontroll. Som utomstående skulle man nog säga att han lider av Aspergers. Själv säger han att han saknar kompass. Men den här våren förändras allt. Den karismatiska litterturälskande svenskaläraren Liselotte Sand kommer till klassen, och plötsligt har Jon någon som delar hans intressen: ""Jag bryr mig inte om att du är mycket yngre och min elev, fortsatte Liselotte Sand, det är bara dumma regler och fördomar. Är man vän så är man, eller hur? Du och jag, vi tänker lika. Vi är syskonsjälar. Det är lätt att komma med facit i efterhand. Det är lätt för andra att vända upp och ner på tidningen och läsa det rätta svaret. Jag hade inget facit. Jag visste ingenting. Jag trodde ingenting. Jag hade just fått en vän. Jag hade blivit utvald. Jag, den lillgamla språknörden utan liv, hade fått en vän som såg ut som en vacker mor och som ville ha mig så som jag var. Precis som jag var."" Med ett rasande driv skriver Marie-Chantal Long om ett laddat ämne. Om sexuella övergrepp, mediers övergrepp mot misstänkta gärningsmän och den skada som rykten och lögner kan åsamka. Kontroversiell, stark och rysligt spännande.