Inhysingen

De hade kommit till Viertola en höstafton, mor och son, eller rättare, modern hade kommit och burit sin fem veckor gamla gosse inlindad i trasor vid sitt bröst. Hon hade kommit från kyrkbyn och bedt att få bo någon tid i stugan på Viertola, och där hade hon stannat som inhysing med sin son – nära ett år hade hon redan lefvat där. Om sommaren arbetade Margreta hårdt i gårdens tjänst, vid höbärgningen och skörden, om vintern spann hon ull åt handelsmännen i kyrkbyn och vyssjade sin i vaggan liggande son.