Doktorn i smöret

I stället får han ett vikariat med intressanta patienter, bl.a. måste han hålla en miljonär vid liv tillräckligt länge för att ett testamente skall bli giltigt. Detta lyckas långt över arvingarnas förväntningar, och doktorns framgång, till vilken en söt sjuksköterska verksamt bidrar, leder bl.a. till att han deltar i en filmfestival på Rivieran och framträder vid en hödtidlighet på det gamla kära sjukhuset St. Swithin i London. Efter det framträdandet - inför den förfärlige sir Lancelot Spratt - har dr Grimsdyke ingenting annat att göra än att emigrera, och han blir läkare åt ett oljebolag i Brasiliens regnskogar.
Där sitter han och spelar svängåtta med en kvinnlig kollega och är - förmodligen något uppmjukad i hjärnan av allt regnandet - i färd med att fria till henne, då tunga slag dånar på den korrugerade plåtdörren, och utanför står förläggaren mr Carboy i Homburg-hatt och parably. Han griper doktorns hand och utropar: "Äntligen får jag skaka mästarens hand!"

Doktorn i smöret är en av Richard Gordons roligaste böcker. Han uppfinningsrikedom och sinne för drastiksa situationer gör honom till nära nog en Wodehouses jämlike.

(baksidestext)