Automobilen styrde in bland risfälten på en väg, vilkens släntor voro kantade av grodornas kväkande; det var en tung, hög och gammalmodig vagn, en kunglig vagn. Bredvid chauffören fanns det ingen, bakom honom sutto arvprinsen och en adjutant. Hjulen malde gruset, liksom en kvarnsten mal säden, och kastade åt sidan de vattensamlingar efter dagens åskväder, som den av natten stillade jorden ännu ej hade druckit. Genom fönsterrutan, som var nerfälld i höjd med näsan, kändes en doft av fukt, som förebådade skogen: omedelbart därefter rullade bilen fram i en krypta av växtlighet. Chauffören började styra med den högra handen; med den vänstra manövrerade han strålkastaren, belyste flygande läderlappar, flyende vildhundar med metallglänsande ögon och ruggig päls.

Uppgifter om originalutgåvan av verket samt den första översatta utgåvan på svenska och/eller finska. Här visas också uppgifter om eventuella nyöversättningar och ibland även uppgifter om översättningar till andra språk än finska och svenska.