De fattigas hus

"Följ med mig, vi lämnar den röda jorden i Marrakech och landar en regnig dag på Medelhavskusten, ja jag vågade lämna allt, jag tog språnget, jag står inte längre stel av skräck, för nu är jag någon annanstans: jag ska berätta för er om Nepal och dess drägg, stationen i Neapel en blåsig dag när regnet vräker ner, en station som är lika jättelik och smutsig som hela staden, en undrens plats där färgerna skiftar, dofterna kommer långt bortifrån, kryddor från Afrika som blandas med svetten hos män sim inte vet var de ska stå, vart de kan försvinna, jag ska berätta för er om ljudet som kommer med vinden, zigenarungarnas skrik när de springer efter skräckslagna engelskor, jag ska berätta för er om Käringen, rynkig, svullen och proppfull med godhet, en romangestalt som en som jag alltid har drömt om, en stor dam, smutsig och sminkad, ett minne som har svårt att hålla tyst, på grund av astman, och livsillusionerna, jag ska berätta för er om Momo, den illegale senegalesen, en jätte med litet huvud, som säljer krimskrams på trottoarerna, jag ska berätta för er historien om Idé och Gino, Iza och mig, ja, jag gick också vilse i de andras historier."

(baksidestext)