Slaggtapparna

Harry Sjöman har i sin nya roman Slaggtapparna återvänt till sin speciella inmutning, den gamla småländska bergslagen med dess hyttor och järnbruk, bondgårdar, herresäten och gråa torp, och här serverar han nu sina läsare en historia, fylld av dramatiskt stoff. Hans miljöskildringar är initierade och man märker, att han är varmt fästad vid de människor, som en gång levde och verkade i denna skogsbygd. Personerna får liv och talande tunga. Författaren berättar om hederligt folk och skälmar, om religiösa och ogudaktiga, men han delar inte upp dem i svarta och vita. Han har helt andra bedömningsgrunder. Man möter dem på bruksbackarna: yrkesstolta smeder, myndiga brukspatroner, hustruplågare, rakryggade och veklingar, och alla hör på något sätt ihop. De bildar ett litet samhälle, i stort sett avskilt från yttervärlden, sådant det gestaltade sig mot slutet av förra seklet innan den nya dynamiska tiden bröt in.