Olles öden och äventyr

FÖRSTA KAPITLET

Olle rymmer hemifrån.

Från trädgården på Koivumäki gård hördes högljudda rop, gråt och jämmer och häftigt tal.
En liten gosse med lockigt hår sprang längs den sandade gången, andfådd och utan hatt på huvudet. En flicka i ljus bomullsklänning skyndade efter honom. Hon såg uppskrämd ut.
"Olle, Olle, vart går du", ropade hon.
Gossen vände sitt upphettade ansikte emot henne, stampade med foten och skrek:
"Jag går bort härifrån. Jag rymmer. Ni är elaka allihopa. Far och mor, Pentti och du. Jag kommer aldrig mera tillbaka."
Han fattade portregenl, öppnade grinden och slog igen den efter sig så det dånade, medan han alltjämt upprepade sitt: "Jag rymmer, jag rymmer".
"Oj, oj", jämrade sig barnsköterskan, då hon såg att han sprang vidare. "Det ser verkligen ut som om pojken menade allvar. En måste väl springa efter."
"Låt barnet hållas", sade husan, som sprungit till vid oväsendet. Ett sådant brushuvud! Man har då ej annat än förtret av honom. Han är inte mera än nio år, men kommenderar hela huset som om han vore husbonde på gården."