Skepp på himlen

De åren jag ännu var ung och oskyldig så när som på arvsynden; de åren mina upplevelser inte efterlämnade någon bitterhet i sinnet; de åren min medkänsla med allt levande var okritisk och innerlig; de åren Gud framstod för mig som en givmild och snäll farfar och den onde som en visserligen farlig och nyckfull, men i grund och botten ändå ganska enfaldig och tämligen beskedlig morfar; de åren ljuset var segerrikt och verkligen var ljus, och allt mörker, all ängslan kunde manas bort med ett fadervår eller med korstecknet; de åren jag på morgonen knappt kunde skönja kvällen och satt trygg i lä av en grön grästorvsvägg och lekte med grässtrån - de åren har svunnit och kommer aldrig åter.
Men inte bara åren har glidit hän - många av människorna omkring mig från min barndomstid är döda nu, andra är skingrade för alla vindar och till och med minnet därav glimtar bara fram som stjärnor bak ett trasigt molntäcke.