Den tunna röda linjen

James Jones beskriver striderna på Guadalcanal och följer C-kompaniet från dess landstigning ända till den stund då den sista japanen fördrivits från ön. Strapatserna är otroliga och brutaliteten å ömse sidor skoningslös – det är ett krig utan pardon och fångar. I den mån soldaterna överlever utvecklas de till bestialiska och effektiva krigsredskap som slår ned motståndet med ett raseri som åtminstone för stunden förmått döva den erbarmliga byxångest som tär på de flesta. Författarens syn på händelserna är givetvis, i grund desillusionerad och ramställningen rör sig inom en färgskala som går från grått till nattsvart. Den sammanlagda, kompakta tristessen formar sig under berättelsens gång till en art av monumentalitet, som är ovedersägligt verkningsfull och för boken upp till en nivå med snudd på Mailers ”De nakna och de döda”.