Kristin Lavransdotter

Det råder skilda meningar om våra skandinaviska grannars litteratur: skall den läsas på originalspråket eller i översättning? Teresia Euréns översättning av Kristin Lavransdatter gör frågan aktuell redan därför att det kräver mod av den som skall gripa sig an med de tre tjocka volymerna på norska. Den svenska översättningen är i en enda volym, gediget utstyrd men nästan utan andhämtningspauser. Ingenting att hålla i handen! Men det går väl lätt så att man ändå av ren indolens väljer den svenska utgåvan medan originalet får stå orört. Vilketdera biblioteket väljer beror troligen på läsekretsen – Undsets norska är inte svår! – Sigrid Undset växte upp i en miljö där forntiden var nära och levande. Om vederhäftigheten i hennes forntidsskildring lär fackmännen inte vara fullkomligt ense, men den psykologiska äktheten är överväldigande. Undset har en friskhet, en kratt som är bestående och Kristin Lavransdotter kan läsas om och om igen och ge läsaren en vederkvickande uppruskning. Större bibliotek skaffar sig förstås både originalet och översättningen.