Fromma visor

För den, som med verkligt intresse tagit del av Sylwanders två första diktböcker, förefaller det som om han med den tredje kommit över till områden, där han mindre väl är hemma. Måhända är det versformen som förmedlar ett sådant intryck. Större delen av de nya dikterna äro sonetter, icke alltid rytmiskt och metriskt fullgångna. Sonettsmidet är en mycket ömtålig konstform: Snoilsky och Gripenberg äro här mästare, men hos en skald med Sylwanders robustare, frodigare skaplynne lägger den strängt bundna formen ett svårt tvång på innehållet och det språkliga uttrycket. Det vars charm är att vara obundet och en liten smula vårdslöst, blir lätt ofritt och konstlat. Å andra sidan kan varje skald ha en viss nytta av en sådan sonett-kur med dess maning till koncentrering och ciselering. I samlingen finnas enskilda dikter av stor förtjänst.