Näckrossjön

Hans Levander är född i Stockholm 1914, litteraturhistoriker. Han har skrivit litteraturkritik, bland annat i Morgon-Tidningen.

Alla de nio novellerna i hans debutbok utgör variationer på temat ensamhet. Det är om de undanskymdas, de fumligas och ensammas sökande efter helhet, värme, djupare gemenskap, som författaren berättar kärvt eller ömsint med fint sinne för psykologiska sammanhang. Ensamheten kan vara fylld av självironi och resignation för att växa till besinningslös skräck som hos flyktingen Meyer. Ensamheten kan vara rik och harmonisk som hos den gamla damen i Jacob, vilken på sin höga ålderdom upplever en själens brittsommar, den kan förvandlas till drömmar om gångna års soliga seglatser hos den tröttkörda hustrun, bunden i ett trist äktenskap. Drottninggatan en grå aprildag, kvarteren kring Jacobs kyrka med junidoft av guldregn och syren, skärgården med lövprakt i september eller näckrossjöns förtrollning i tidiga morgontimmar, efterkrigets Paris, där minnet av våldsdåden lever kvar och skönt och vedervärdigt blandas, är den fond mot vilken författrens figurer letar efter fäste i vardagens glidande rörlighet för att besvärja dödens skugga, tveksamt väljer mellan livets möjligheter, hoppas på att dess melodi ska klinga ut i ett rent och lugnt ackord.