Det femte barnet
Samtida recension
Resonerande bokkatalogen gavs ut av Statens biblioteksbyrå mellan åren 1923-1961 och av Skolstyrelsens biblioteksbyrå mellan åren 1962-1988. Den delades ut som bilaga till Svenskbygden. Tidningen innehöll korta recensioner av ny, svenskspråkig litteratur och användes som hjälpmedel vid bibliotekens bokval.
Recension i Resonerande bokkatalog
Upphovsman
Utkommit i nummer
6-7/1988
Recension
Ända sedan Det femte barnet kom ut på engelska i början av året har den allegoriska romanen väckt förvirring, oroat och debatterats. Boken inbjuder till olika tolkningsförsök och det har även synts i de finländska recensionerna.
Det är med uppenbar sympati Lessing skildrar Harriets och Davids storstilade försök att återupprätta en nyss förgången livsstil. De köper stort hus, skaffar många barn och ordnar familjejular och -semester för hela släkten. De har inte råd och inte krafter att sköta allt. De behöver hela tiden hjälp av sina föräldrar. Varför misslyckas de? Deras femte barn känns som en gökunge i boet. Ben är annorlunda, aggressiv och obildbar. En stark dvärg, en främmande, kanske ond varelse.
Han bara föds in i drömmen om lyckan. Har Harriet och David varit för egoistiska? Var allt för sent? Straffas de av gudarna för sin hybris? Lessing ger inget svar. I stället skildrar hon förödelsen som Bens ankomst åstadkommer. Familjen splittras och Ben växer in i ett gäng känslolösa unga, som lever på att stjäla, våldta och döda.
Det är en engagerande och upprörande bild Doris Lessing målar upp för oss att ta ställning till. Genom an familjen sätts i fokus som symbol för västerlandets situation talar den till envar av oss.
Det är med uppenbar sympati Lessing skildrar Harriets och Davids storstilade försök att återupprätta en nyss förgången livsstil. De köper stort hus, skaffar många barn och ordnar familjejular och -semester för hela släkten. De har inte råd och inte krafter att sköta allt. De behöver hela tiden hjälp av sina föräldrar. Varför misslyckas de? Deras femte barn känns som en gökunge i boet. Ben är annorlunda, aggressiv och obildbar. En stark dvärg, en främmande, kanske ond varelse.
Han bara föds in i drömmen om lyckan. Har Harriet och David varit för egoistiska? Var allt för sent? Straffas de av gudarna för sin hybris? Lessing ger inget svar. I stället skildrar hon förödelsen som Bens ankomst åstadkommer. Familjen splittras och Ben växer in i ett gäng känslolösa unga, som lever på att stjäla, våldta och döda.
Det är en engagerande och upprörande bild Doris Lessing målar upp för oss att ta ställning till. Genom an familjen sätts i fokus som symbol för västerlandets situation talar den till envar av oss.