Flyktingar i fjällen

Mauritz Erikson hade varit timmerhuggare, björnjägare och fältpolis när han på hösten 1944 fick befattningen som flyktingkontrollant med placering i Suorva. Han förde journal i tjänsten, och det förklarar att han så detaljerat och exakt kan berätta om den rikedom av spännande händelser, om de otroliga strapatser och tragedier som han upplevde under krigsslutet i den lappländska fjällvärlden. Flyktingar från många nationer strömmade i hundratal in över den norska gränsen, utsvultna och dåligt klädda. De skulle föras till Suorva genom ödemarker, över moras och bågnande isar, ofta i storm, bitande kyla eller kolsvart nattmörker. Hans egen utrustning var den enklast tänkbara: skidor, pulka, gamla båtar med utombordsmotor. Till att börja med måste han ofta operera på egen hand och att det gick lyckligt måste ha berott på en enorm kondition, en okuvlig vilja och ett ovanligt handlag med det praktiska. Så småningom blev flyktinghjälpen bättre utbyggd och Eriksons bok är också ett äreminne över många medlemmar i denna organisation som utförde ett bragdrikt arbete i en svår tid.

(baksidestext)