I de levandes land

Förf. kallar sin bok en roman, men en roman i ordets vanliga bemärkelse är den icke. Berättelse, skildring vore kanske en riktigare benämning. Man har efterlyst en religiös skönlitteratur, som skulle fylla nutida krav i konstnärligt avseende, och en pristävlan har t.o.m. blivit utlyst i detta syfte. Icke heller den föreliggande boken håller stånd inför en strängt konstnärlig måttstock. Dess komposition är för orolig och splittrad, framställningssättet är översvallande och känslofullt, talrika upprepningar förekomma, språkbehandlingen brister ofta i konstnärlig gestaltning o.s.v. Och dock är bokens värde, som närmast består i dess enkla uppriktighet och känslans rikedom och värme, så stort, att den kan anbefallas var och en och även förtjänar anskaffas till biblioteken. Det kan icke skada att taga del av en varm och livfull skildring av en världsomfattande rörelses uppkomst och första och svåraste kampår och lära känna dess upphovsman och ledare och de personer, som stodo honom närmast, samt den egenartade miljö i storstadens fattigaste kvarter, varur rörelsen växte upp.