Forsblom, Sabine
Laddning av bildfilen

Photograph information
Fotograf: Marit Björkbacka / Schildts & Söderströms
Biografiska uppgifter
Född: 1961 i Borgå
Utbildning: FM vid Helsingfors universitet, nordiska språk och svensk litteratur
Yrkeserfarenhet: Har de senaste femton åren jobbat med TV, bl.a. med dokumentärer för Finlands Svenska Television. Jobbar just nu som lärare i Borgå.
Utbildning: FM vid Helsingfors universitet, nordiska språk och svensk litteratur
Yrkeserfarenhet: Har de senaste femton åren jobbat med TV, bl.a. med dokumentärer för Finlands Svenska Television. Jobbar just nu som lärare i Borgå.
Intressen: film, böcker, mina hundar, dagdrömmeri.
Bästa film: Lars von Trier: Breaking the waves
Bästa bok: Arundhati Roy: De små tingens gud
Bästa hund: strävhårig tax
Bästa dagdröm: att sova under stjärnorna i Himalaya.
På Svenska Litteratursällskapets årshögtid 5.2.2005 belönades Maskrosguden med följande motivering:
Granberg-Sumeliuska priset om 5 000 euro tillfaller filosofie magister Sabine Forsblom för debutromanen Maskrosguden. Romanen utspelar sig i östnyländsk arbetarklassmiljö, en miljö som i finlandssvensk litteratur sällan framstått med samma barocka intensitet och lyskraft. Sabine Forsbloms språk imponerar. Ett talspråk, rikt på dialektal must, varvas obesvärat med normalprosa i ett generöst flöde av berättelser. Maskrosguden är en dråplig roman, som får sin djupverkan av en underström av ömhet och vemod.
Bästa film: Lars von Trier: Breaking the waves
Bästa bok: Arundhati Roy: De små tingens gud
Bästa hund: strävhårig tax
Bästa dagdröm: att sova under stjärnorna i Himalaya.
På Svenska Litteratursällskapets årshögtid 5.2.2005 belönades Maskrosguden med följande motivering:
Granberg-Sumeliuska priset om 5 000 euro tillfaller filosofie magister Sabine Forsblom för debutromanen Maskrosguden. Romanen utspelar sig i östnyländsk arbetarklassmiljö, en miljö som i finlandssvensk litteratur sällan framstått med samma barocka intensitet och lyskraft. Sabine Forsbloms språk imponerar. Ett talspråk, rikt på dialektal must, varvas obesvärat med normalprosa i ett generöst flöde av berättelser. Maskrosguden är en dråplig roman, som får sin djupverkan av en underström av ömhet och vemod.