Bokens titel. Om boken utkommit under olika titlar, visas här den första titeln.

Kejserlig Venus

Typ

romaner

Upphovsman

Klicka här om du vill veta mer om författaren och om författarens övriga verk.

Beskrivning

En av historiens mest fascinerande kvinnogestalter är Napoleon Bonapartes syster Pauline Borghese, som med sina tusen galanta äventyr satta skvallret i gång i hela Europa under 1800-talets första decennier. Hennes öde var intimt knutet till Napoleons. Hos Bonaparterna levde den korsikanska klankänslan med oerhörd styrka och när Napoleon steg uppåt på sin bana föll det kungakronor och äreställen som ymnig manna över hela hans familj. Den lilla Pauline, som i de första tonåren sprungit omkring utfattig i Marseille och med barnets känslolösa nyfikenhet stirrat på bödelskärrorna med revolutionens offer, fann sig vid sexton års ålder bortgift med en av broderns generaler.
Pauline kunde inte tävla med sina medsystrar ifråga om sprituell konversationskonst eller boklig bildning, och hon intresserade sig föga för de dramatiska händelserna omkring sig. Hennes begåvning låg, som brodern antydde, på ett helt annat område, erotikens. Pauline var häpnadsväckande skön på ett hedniskt och okonstlat sätt, en instinktvarelse som levde i och för sin skönhet. När hon under sitt andra äktenskap, med den romerske prinsen Broghese, upplevde den antika konsten var det som om hennes egen personlighet plötsligt blivit uppenbarad för henne. Hon lät Canova göra en skulptur av sig som en liggande Venus, endast draperad i höftskynke.
Men en strålande inspiration och en kunskap, som aldrig tynger, målar Edgar Maass bilden av Pauline och hennes bakgrund av krig och revolutioner, lysande hovbaler och amorösa eskapader. Han har varit förälskad i sitt objekt, och hans bok fångar övertygande hennes sällsamma charm. Kanske han också lyckats tyda hennes gåta; bakom Pauline fanns alltid skuggan av en man, en enda - Napoleon.

(baksidestext)

Huvudpersoner

Konkreta platser för händelserna

Exakt tidpunkt

Originalspråk

Textutdrag

Det var varmt i det lilla rummet med de vitstrukna väggarna. Fönsterluckorna var tillslutna. Ett enda nästan nedbränt vaxljus belyste den torftiga inredningen. Signoran satt tyst och avvaktande. Som en staty. Den mörka, yppiga håret var slätkammat över hjässan och hopflätat till en avlång knut i nacken. I den stela hållningen, i anletsdragen, som belystes från sidan av ljuslågans oroliga sken, fanns någonting av uttrycket hos de klassiska kvinnogestalter, som verkar mindre som mänskliga varelser än i kvinnlig gestalt förkroppsligade store idéer. Signoran var inte längre ung, men ett skimmer av förgången skönhet vilade över henne. Blicken i de mörka ögonen under de vackert svängda ögonbrynen förrådde, ehuru numera tämjd och kuvad, det livliga temperament som på sin tid hade gjort den unga flickan så tilldragande. Halvdunklet dolde de små vecken och rynkorna under ögonen och i ögonvinklarna. Stor och resolut och utan tillgjordhet framträdde den bekymrade, men alls inte förbittrade munnen.
Uppgifter om originalutgåvan av verket samt den första översatta utgåvan på svenska och/eller finska. Här visas också uppgifter om eventuella nyöversättningar och ibland även uppgifter om översättningar till andra språk än finska och svenska.

utgivningar

Undertitel

Pauline Bonapartes kärleksroman

Utgivningstid

Sidantal

417

Språk

Översättare

Första publikation

ja

Språk