Enmanskvinna

Det var när jag kom förbi pälsaffären i hörnet vid torget som det stod klart för mig, vad det hade blivit av mig. I spegeln hemma ser jag ju mitt ansikte varje dag, märker därför inte så mycket av de år som jag har varit en annan människa än jag själv. Visserligen står jag ibland rätt länge framför spegeln för att rycka ut några av de envisa, gråa stråna, som bryter så starkt mot mitt bruna hår, och visserligen händer det att jag lyfter mitt ansikte så att jag själv kommer att se det snett nerifrån, så ser jag yngst ut, så måste mitt ansikteväl te sig, när mitt huvud vilar mot en sängkudde, när en mans huvud sänker sig mot mitt, en ensam mans, en annan kvinnas mans.