Alfred vagabonden

Detta var Alfred, den adertonåriga tyska pojken som Håkan Mörne på sina äventyrliga vägar kamperade samman med från Amazonflodens mynning till Västindiens övärld, och som redan då hade åtskilliga vandringsår bakom sig, bräddfulla av brokiga och spännande upplevelser. På polisstationen i Port of Spain skildes deras vägar för tio år framåt. Huru de återfann varandra är en roman för sig, men på nyåret 1939 delade de rum några veckor på ett stillsamt värdshus utanför Mexico City. Och där lät Alfred hela sin fantastiska levnadshistoria passera revy för Håkan Mörne, som frågade ut honom och gjorde sina anteckningar.

Bland idel olycksfåglar hade Alfreds barndom förflutit i efterkrigsårens trista Hamburg, när han resolut gav sig ut i världen med sitt lilla munspel i näven. Efter att ha livnärt sig som gatumusikant i Sydtyskland, plockat edelweiss i Tyroleralperna och dragit omkring med ett zigenarfölje i Italien, var han färdig med denna världsdel och kom som fripassagerare med ett cirkussällskap över till Sydamerika. Vad han där upplevde som fri vagabond under årslånga strövtåg - över de snöhöljda Anderna till Chile och vidare till Amazonslättens väldiga urskogs- och flodområde, bland guldvaskare och kautschukletare, förrymda skuldslavar och vilda indianer - allt detta representerar ett sådant övermått av hårda strapatser och djärva, muntra och livsfarliga äventyr om vartannat, att det kunde fylla volymer. Håkan Mörne har bara haft att välja bland stoffet i sina anteckningsböcker när det gällt att skriva ned Alfred vagabondens historia.

Så har den bok kommit till, som härmed framlägges för allmänheten. Det har blivit en strålande äventyrsbok, helt byggd på verkliga upplevelser och därför dubbelt spännande, - en modern odyssé med det stora livsäventyrets charm.

(baksidestext)