Bokens titel. Om boken utkommit under olika titlar, visas här den första titeln.
Fort fort, sa fågeln
Typ
romaner
Klicka här om du vill veta mer om författaren och om författarens övriga verk.
Beskrivning
Fort fort, sa fågeln ger en god helhetsbild av Thor Vilhjálmssons konst.
Historien kan kort beskrivas som en mans fortlöpande konfrontationer med skilda scener och människor. Liksom andra figurer i boken saknar han namn; genomgående kallas han helt enkelt "mannen" eller "han". Man får intrycket att han rör sig utan mål, desperat flyende från någon upplevelse. Mot slutet känner han sig förföljd av röster, som driver honom till vansinnets gräns, eller kanske över den. Hans kringirrande utmynnar i resignation och ett slags instabil jämvikt. Berättelsens scen är Italien, mestadels platser i Rom och dess omgivningar, ofta mycket precist beskrivna, fastån aldrig namngivna.
Historien kan kort beskrivas som en mans fortlöpande konfrontationer med skilda scener och människor. Liksom andra figurer i boken saknar han namn; genomgående kallas han helt enkelt "mannen" eller "han". Man får intrycket att han rör sig utan mål, desperat flyende från någon upplevelse. Mot slutet känner han sig förföljd av röster, som driver honom till vansinnets gräns, eller kanske över den. Hans kringirrande utmynnar i resignation och ett slags instabil jämvikt. Berättelsens scen är Italien, mestadels platser i Rom och dess omgivningar, ofta mycket precist beskrivna, fastån aldrig namngivna.
Man kan först klart urskilja ett triangeldrama mellan ”mannen”, ”målaren” och en kvinna – med en eller flera kvinnor i bakgrunden. Men det händer att läsaren börjar känna sig osäker på figurernas identitet, särskilt vad angår ”mannen” och ”målaren”; stundom tycks de byta skepnad, splitsas upp eller sammanfalla. Effekten är symptomatisk, ty här rör det sig om en värld där det mesta flyter och oavlåtligt ändrar utseende.
Synvinkeln är, formellt, den allvetande berättarens, som iakttar ”mannen” och de andra gestalterna utifrån som en osynligt närvarande åskådare. lbland inför han en imaginär följeslagare och förenar sig med honom som "vi". En man och en kvinna sitter exempelvis på en bänk med utsikt över havet, och situationen kommenteras: "Varför kan vi inte höra havet? Mannen bär en svart mössa och kvinnans hår är svart. Vi vet inte om de har några ansikten där de sitter och väntar pä vad?” Men denna synvinkel är, som antytts, mera formell än reell. I själva verket synes perspektivet på det hela taget komma mycket nära huvudfigurens, "mannens", och spegla hans typiska sätt att uppleva sin omgivning. lden sista episoden kallas han också ”den som ser”.
Hela arbetet gör ett slående måleriskt intryck. Man fäster sig vid att själva ordet "bild" – det isländska mynd, ocksä i en mängd sammansättningar, både gamla och nybildade - ståndigt används för att hänvisa till figurernas omgivning. Om än kvinna, som av en plötslig impuls har krossat ett glas och skurit sig i handen, heter det: "lngen smärta. Det var som om hon satt där och tänkte på blodet som dröp på denna bild, och på bildens fårger."
(från baksidestext)
Synvinkeln är, formellt, den allvetande berättarens, som iakttar ”mannen” och de andra gestalterna utifrån som en osynligt närvarande åskådare. lbland inför han en imaginär följeslagare och förenar sig med honom som "vi". En man och en kvinna sitter exempelvis på en bänk med utsikt över havet, och situationen kommenteras: "Varför kan vi inte höra havet? Mannen bär en svart mössa och kvinnans hår är svart. Vi vet inte om de har några ansikten där de sitter och väntar pä vad?” Men denna synvinkel är, som antytts, mera formell än reell. I själva verket synes perspektivet på det hela taget komma mycket nära huvudfigurens, "mannens", och spegla hans typiska sätt att uppleva sin omgivning. lden sista episoden kallas han också ”den som ser”.
Hela arbetet gör ett slående måleriskt intryck. Man fäster sig vid att själva ordet "bild" – det isländska mynd, ocksä i en mängd sammansättningar, både gamla och nybildade - ståndigt används för att hänvisa till figurernas omgivning. Om än kvinna, som av en plötslig impuls har krossat ett glas och skurit sig i handen, heter det: "lngen smärta. Det var som om hon satt där och tänkte på blodet som dröp på denna bild, och på bildens fårger."
(från baksidestext)
Genre
Originalspråk
Uppgifter om originalutgåvan av verket samt den första översatta utgåvan på svenska och/eller finska. Här visas också uppgifter om eventuella nyöversättningar och ibland även uppgifter om översättningar till andra språk än finska och svenska.
utgivningar
Utgivningstid
Sidantal
211