Mannen från Montmartre

I den levnadsglade flickans bohemtillvaro fanns inte mycken plats för lille Maurice som för det mesta lämnades ensam hemma med sin mormor som gav honom vin för att trösta honom och tysta hans ängsliga gråt. Så brukades det i kvarteret, men för Maurice blev det ödesdigert - redan vid tio års ålder var han alkoholist. Han dyrkade sin vackra och glada mor, och visst älskade hon honom också, men så länge han var ung levde de var och en i sin värld, hon i konstens, kärlekens och nöjenas värld, han i vinets, konjakens, absintens... När han efter den första av sina många vistelser på vårdanstalt - då var han aderton år gammal - ordinerades målning som "manuell terapi", stängde hans mor helt sonika in honom tillsammans med ett staffli, en palett och en pensel.
Maurice Utrillos tragiska och strålande konstnärsbana hade börjat.
Mannen från Montmartre är en levande, gripande skildring av denna bana med dess kärlekshistorier och felslagna förhoppningar, varma vänskapsband, kamp för tillvaron i första världskrigets Paris, framgång, rikedom och ära under det hektiska tjugotalet, sorg och oro under "det färglösa trettitalet" - och framför allt av en obetvinglig skaparlust och det kärlekens och konstnärskapets band som för varje år knöt Maurice och hans mor allt fastare samman.

(baksidestext)