Myter

I de dödas rike
Renjägaren
Kvarnen
Vårt hopp


Till det mest personliga och intressanta i den1950 avlidne danske nobelpristagaren Johannes V. Jensens produktion hör hans s.k. myter. Vad författaren avser med en myt är inte så alldeles lätt att definiera. Man kunde säga att en jensensk myt är ibland en saga, ibland en regelrätt novell, ibland en prosadikt och ibland en filosoferande essay. De är allt detta och ändå någonting alldeles för sig. Författaren har själv definierat sitt mytbegrepp sålunda att myten är ett tema som rör sig inom två dimensioner, dels på bredden: "varje ämne som lämpar sig för det korta formatet och som hämtats hemikring ifrån eller från iakttagelser på resor", dels på djupet: "ett mera omfattande sammanhang än den rena anekdoten, alltså utsträckt i motivet, upp och ned i tiden". Jensen hör ju till de diktare som mer än de flesta fascinerats av de stora utvecklingslinjerna, av alltings ursprung och naturens sällsamma sammanhang. Detta sätt att se det tidlösa och djupt mysteriösa i den kringliggande verkligheten går igenom dessa myter som en röd tråd. Man kan helt enkelt säga att Johannes V. Jensen i sina myter låter oss uppleva undret i tillvaron, det står en glans av skapelsemorgon kring allt det hans fantasi och iakttagelse vidrör. Till hans själsfränder bland de nordiska författarna hör både H.C. Andersen och Harry Martinson.
Johannes V. Jensens myter finns samlade i inalles nio band utkomna under åren 1907-1944. Det är ett urval, gjort i samråd med författaren, som här presenteras för svensk publik i översättning av Sven Barthel. Det har blivit en volym som rymmer något av det originellaste och säkert också mest bestående i nordisk dikt, en volym med självklar plats i det litterära husapoteket.

(baksidestext, Bonnier 1951)